1. Ljudtydlighet:
Sätt på dig stetoskopet och lyssna på normal hjärtslag, andning och andra ljud för att bedöma om ljudet är tydligt och identifierbart, om det finns brus eller oklarheter.
Till exempel kan du tydligt urskilja "lub-dub"-ljudet från hjärtslag och ljudet av luftflöde in och ut när du andas.
2. Ljudförstärkning:
Jämför volymen på ljudet som hörs när du använder olika stetoskop. Det lämpliga stetoskopet bör effektivt kunna förstärka ljudet inom normalområdet.
Till exempel kan man tydligt känna att det ursprungligen svaga ljudet blir lättare att höra efter att ha använt stetoskopet.
3. Frekvenssvar:
Kontrollera om du kan höra ljud av olika frekvenser korrekt, som högt andningsljud och lågt blåsljud.
Om du kan höra hög-, mellan- och lågfrekventa ljud jämnt betyder det att frekvensgången är bra.
4. Brusreducerande förmåga:
Använd den i en viss omgivande bullermiljö för att bedöma om den effektivt kan blockera externt brus och fokusera på ljudet inuti kroppen.
Till exempel kan du fortfarande tydligt höra patientens hjärt- och lungljud på en bullrig avdelning.
5. Komfort: Tänk på komforten med att bära stetoskopet, inklusive om öronpropparna passar öronen, om trycket från öronkrokar eller pannband är måttligt och om långvarig användning inte kommer att orsaka obehag.
6. Tätning: Kontrollera tätningen av bröststycket och huden. Bra tätning hjälper till att minska ljudläckage och förbättra auskultationseffekten.
7. Ljudtrohet: Ljudet som hörs bör bibehålla originalljudets egenskaper så mycket som möjligt utan uppenbar distorsion.
